Det är år 2009 och även jag har hakat på trenden att blogga.

Tanken har varit och är mig fortfarande främmande.

Jag känner ett behov av att ursäkta mig inför mig själv precis som om jag skäms för det jag har börjat med....

Ja vad är det jag har börjat med  frågar jag mig själv ?  
Jag är tveksam på orden, vad ska vi kalla det.... Smygblogga.
Jag smakar på orden igen.... Jag har börjat smygblogga... fy fan.
Det låter nästan som smygböga.... fy fan igen.

Så varför skulle jag en fullvuxen människa skämmas för att blogga ?

Ja det kan man fråga sig men inners inne är det nog kulturellt betingat.

Det känns lite som att börja skriva dagbok och som vi alla vet så är det ju inte riktigt manligt att skriva dagbok. Haha ja det kan man skratta åt.
Att mot bättre vetande är ändå ens värderingar så snedvridna att en liten daglig text kan anses vara en kvinnlig företeelse och inget som en riktig man bör ägna sig åt. Men ändå sitter jag här och skriver. Kanske vet jag bättre än att bry mig om sådana bagateller. Ett annat faktum är att år 2007 skapades 120 000 bloggar dagligen. Det är nästan 3,4 miljoner bloggar som skapades varje månad. Egentligen är det inget man behöver spekulera i men jag har ändå ett par frågor som jag skulle vilja ställa:
Vem fan är intresserad av att läsa dom och vem fan är intresserad av att jag skriver ?

Antagligen är svaret väldigt få.... om ens det.

Men om jag nu bortser ifrån det som talar emot så har jag faktiskt fler saker som talar för.

I första hand blev jag inspirerad av en annan blogg. Kanske inte av bloggen i sig utan mer av personen bakom bloggen. Hon hade en skön stil och jag kände plötsligt att jag också måste blogga.Så det är väl dej jag ska tacka för att jag har börjat.

Men är detta skäl nog till att jag ska börja dela med mig av mitt liv till dom som behagar ta del av det. Nja det krävs väl lite mer.

Så jag ställer mig frågan igen: Vad är det som får mig att vilja blogga ?

Kan det vara mina tidiga drömmar om att bli författare, att skriva storslagna verk där jag leker med läsarnas hjärnor och retar synopser, målar upp stora visioner ämnade att skaka grundstenarna i dagens värderingar.

Ja allt detta hade naturligtvis varit fantastiskt men om vi ska hålla oss till verkligheten så är ju en författare utan en historia att berätta inget annat än en bedrövlig syn, till lika så när en sjätteklassare slår han på fingrarna när det gäller de grammatiska färdigheterna.

Inte för att jag inte har historier att berätta och de grammatiska felen är inget som en tålmodig korrekturläsare inte skulle kunna övervinna.

Men att skriva en roman verkar vara så oerhört komplext att jag inte vet i vilken tråd jag skulle börja dra i.

Först så ska man ha en historia att berätta, sen så ska man hålla ihop historian

och sen så ska man skala av och bara behålla essensen.

Jag ger upp innan jag börjar....

Men att skriva utan tvång är befriande. I vanliga fall flyger tankarna förbi en utan att man ägnar dom någon större uppmärksamhet. För det mesta så är det mest skit som flyger förbi.

Tralalala la, vad ska jag äta, när ska jag äta, tvätta,skita,sova, shit hon såg rätt nice ut, hon också, hmmm .... måste knulla etc...

Och så fortsätter det år in och år ut. Faktum är att jag tror vi hade klarat oss bra länge på vår reptilhjärnan utan att uppgradera den till en massa finesser som logiskt och strukturerat tänkande.

Hur som helst när man skriver är det lättare att ta tag i de lösflygande tankarna av värde och följ med dom från början till slut och under tiden hinner man bearbeta dom, ge dom form och struktur. Texten som man får på köpet borde då vara essensen som har utkristalliserat sej från ens tankar.

Jaja stora ord... för det mesta blir det väl skit av det också...

Ni vet skit in, skit ut.

Så vad kommer denna blygsamma blogg bjuda på då.

Ni ska få följa med på en tur, en promenad in i ett virrvarr av alla dess möjliga funderingar.

Likt en liten pojke eller flicka på zoo kan ni på säkert avstånd förundras av vad dom håller inlåst i burarna. Skämt och sidor av jordens 6,7 miljarder invånare så skiljer sig nog inte mina reflektioner något nämnvärt från andras med samma personliga egenskaper.

Alltså bloggen kommer främst att handla om mina tankar och saker jag reflekterar över.

Bloggen kommer inte att handla om vad jag åt till frukost eller vad jag ska äta till middag.

Den kommer inte heller att handla om vilken den bästa denim tillverkaren är eller om det ska vara salvage eller inte.

Jag ska även försöka hålla mig kort i fortsättningen så jag inte tröttar ut de få läsare som vågar sig hit.
Förutom det så tänkter jag avsluta med lite skön musik värd att få kallas för Hiphop.

Så var så god och håll tillgodo.

Veritas...