Veritas om att vara sin egen lyckas smed
Som arbetsbefriad så får man lite mer tid över och en inre harmoni infinner sig när själen vet att kroppen inte behöver piskas upp vid okristliga tider för att sedan tjäna någon annans bröd och rikedomar.
Man får tid över för saker som intresserar en och man har en möjlighet att testa på nya aktiviteter.
Er ödmjuka skribent tog en sväng förbi sitt lokala gym för att se vad som försegick inom dessa lokaler.
Ut kom han med ett medlemskap och fyra kilo av prima kosttillskott.
Va fan hände egentligen ?
I flera år höll jag total avhållsamhet i mot styrketräning av principiella skäl.
Att lyfta skrot är kroppsarbete och kroppsarbete är fult.
Att dessutom lyfta tungt när det inte behövs är bara korkat.
Gemensamt för de flesta gym medlemmar är att de verkar ha begåvats med egenskaper i form av vulgära narcisstiska drag och man behöver inte lyssna speciellt noga innan man hör deras monotona mantra:
Spegel spegel på väggen där....
Nåväl jag håller fast vid min åsikt om att kroppsarbete är fult och bör betraktas som en styggelse men faktum är att man mår, sover och äter bättre. Dessutom ger resultaten fördelar i andra delar av livet tex att skaderiskerna blir mindre och flickorna trevligare.
Detta kombinerat med ansträngade konditionsträning kan jag rekommendera till alla er vars kroppsformer döljs av ett icke så smickrande lager späck.
Men istället för att kasta glåpord över korrpulenta människor så handlar det om att ta ansvar över sitt eget liv och handlingar.
Trivs du med din situation så är det helt okey men kom inte och gnäll om det.
Det blir inte bättre och inte en jävel orkar lyssna på det.
Samma sak gäller alla människor vare sig man äter för mycket, dricker, röker eller trycker i sig piller.
Nu låter jag som en kall och elak jävel vilket jag också är men du formar ditt eget liv efter de förutsättnigar som du har begåvats med.
Du väljer själv för det är ditt liv, dina val och bara ditt ansvar.
Jag dömer ingen och deras val är mig totalt likgiltiga.
Detta betyder inte att man inte ska hjälpa sina medmänniskor som behöver hjälp att förändra sina liv.
Vissa saker finner jag inspirerande.
exempelvis när en narkoman efter många års missbruk slutar, likaså en rökare.
Eller folk med fetma som lägger om sin kost och börjar leva sundare.
Eller någon som har jobbat 10 år på samma skitjobb och utbildar sig vidare.
Det hanlar om en strävan till ett bättre liv, ett liv som man själv är nöjd med.
Så sluta vara ett offer - Be a motherfucking Warrior
Mål: Att bli så bra som jag kan bli på allt jag gör som intesserar mig.
Att forma sig själv till att bli en maxpresterande människa inom ramen av sina genetiska möjligheter och intresse.
Större, starkare, snabbare, smartare och kunnigare.
A motherfucking machine
Och så till den mest legendariska hiphop artisten någonsin MF DOOM
Så var så god och håll tillgodo.
Veritas...
Veritas om när klockorna stannar.
Några kanske till och med har rätt i sina antagande om varför jag skriver igen och inte låter bloggen falla i glömska men det låter jag vara osagt.
Varför har jag då inte skrivit på så lång tid ?
Det är väl inte för att det råder brist på saker att skriva om.
Nej det handlar nog mer om min karaktär eller snarare brist på den.
Ja mina vänner det handlar om LATHET, en egenskap som jag har förfinat och vårdat ömt sedan mycket unga år.
Mycket har hänt sen jag skrev sist. Min arbetssituation ser något annorlunda ut. Befriad skulle man kunna kalla det.
Jag är numera en fri man utan bojor av åtagande och plikter. Hela världen ligger åter framför mig med alla dess oändliga alternativ.
Stora ord hittar åter igen sin väg över författarens läppar.
Visst låter han som en vandrande Kliché...
Och han fortsätter:
Men mitt ibland alla dessa oändliga alternativ så har frihetens sötma en förmåga att framkalla en bitter smak av beslutsångest.
Rätt vad det är så befinners man sig på en plats och en tidpunkt där hela livet håller andan i väntan på ett beslut.
Ett beslut som kommer vara avgörande för livets gång.
Vad vissa vill glamofiera och kalla för en vagabonderande livsstil är inget annat än en panisk rädsla för att fastna allt för länge på samma plats med samma människor.
Man får akta sig noga så att man inte en dag när man sätter fötterna i det kalla golvet och stiger ur sängen för att gå och pissa råkar få syn på sig själv i spegeln och inte bara finner sig gammal utan dessutom vara en bitter jävel.
Och det bara för att man alldeles försent insåg vad som var av värde och att det dessutom hade gått en helt förbi.
Det mesta betyder inget om man inte har någon att dela det med.
Och appropå livet som bara springer iväg så tänkter jag avsluta med en klassiker som känns passande.
Så var så god och håll tillgodo.
Veritas...
Bloggandet enligt Veritas
Det är år 2009 och även jag har hakat på trenden att blogga.
Tanken har varit och är mig fortfarande främmande.
Jag känner ett behov av att ursäkta mig inför mig själv precis som om jag skäms för det jag har börjat med....
Ja vad är det jag har börjat med frågar jag mig själv ?
Jag är tveksam på orden, vad ska vi kalla det.... Smygblogga.
Jag smakar på orden igen.... Jag har börjat smygblogga... fy fan.
Det låter nästan som smygböga.... fy fan igen.
Så varför skulle jag en fullvuxen människa skämmas för att blogga ?
Ja det kan man fråga sig men inners inne är det nog kulturellt betingat.
Det känns lite som att börja skriva dagbok och som vi alla vet så är det ju inte riktigt manligt att skriva dagbok. Haha ja det kan man skratta åt.
Att mot bättre vetande är ändå ens värderingar så snedvridna att en liten daglig text kan anses vara en kvinnlig företeelse och inget som en riktig man bör ägna sig åt. Men ändå sitter jag här och skriver. Kanske vet jag bättre än att bry mig om sådana bagateller. Ett annat faktum är att år 2007 skapades 120 000 bloggar dagligen. Det är nästan 3,4 miljoner bloggar som skapades varje månad. Egentligen är det inget man behöver spekulera i men jag har ändå ett par frågor som jag skulle vilja ställa:
Vem fan är intresserad av att läsa dom och vem fan är intresserad av att jag skriver ?
Antagligen är svaret väldigt få.... om ens det.
Men om jag nu bortser ifrån det som talar emot så har jag faktiskt fler saker som talar för.
I första hand blev jag inspirerad av en annan blogg. Kanske inte av bloggen i sig utan mer av personen bakom bloggen. Hon hade en skön stil och jag kände plötsligt att jag också måste blogga.Så det är väl dej jag ska tacka för att jag har börjat.
Men är detta skäl nog till att jag ska börja dela med mig av mitt liv till dom som behagar ta del av det. Nja det krävs väl lite mer.
Så jag ställer mig frågan igen: Vad är det som får mig att vilja blogga ?
Kan det vara mina tidiga drömmar om att bli författare, att skriva storslagna verk där jag leker med läsarnas hjärnor och retar synopser, målar upp stora visioner ämnade att skaka grundstenarna i dagens värderingar.
Ja allt detta hade naturligtvis varit fantastiskt men om vi ska hålla oss till verkligheten så är ju en författare utan en historia att berätta inget annat än en bedrövlig syn, till lika så när en sjätteklassare slår han på fingrarna när det gäller de grammatiska färdigheterna.
Inte för att jag inte har historier att berätta och de grammatiska felen är inget som en tålmodig korrekturläsare inte skulle kunna övervinna.
Men att skriva en roman verkar vara så oerhört komplext att jag inte vet i vilken tråd jag skulle börja dra i.
Först så ska man ha en historia att berätta, sen så ska man hålla ihop historian
och sen så ska man skala av och bara behålla essensen.
Jag ger upp innan jag börjar....
Men att skriva utan tvång är befriande. I vanliga fall flyger tankarna förbi en utan att man ägnar dom någon större uppmärksamhet. För det mesta så är det mest skit som flyger förbi.
Tralalala la, vad ska jag äta, när ska jag äta, tvätta,skita,sova, shit hon såg rätt nice ut, hon också, hmmm .... måste knulla etc...
Och så fortsätter det år in och år ut. Faktum är att jag tror vi hade klarat oss bra länge på vår reptilhjärnan utan att uppgradera den till en massa finesser som logiskt och strukturerat tänkande.
Hur som helst när man skriver är det lättare att ta tag i de lösflygande tankarna av värde och följ med dom från början till slut och under tiden hinner man bearbeta dom, ge dom form och struktur. Texten som man får på köpet borde då vara essensen som har utkristalliserat sej från ens tankar.
Jaja stora ord... för det mesta blir det väl skit av det också...
Ni vet skit in, skit ut.
Så vad kommer denna blygsamma blogg bjuda på då.
Ni ska få följa med på en tur, en promenad in i ett virrvarr av alla dess möjliga funderingar.
Likt en liten pojke eller flicka på zoo kan ni på säkert avstånd förundras av vad dom håller inlåst i burarna. Skämt och sidor av jordens 6,7 miljarder invånare så skiljer sig nog inte mina reflektioner något nämnvärt från andras med samma personliga egenskaper.
Alltså bloggen kommer främst att handla om mina tankar och saker jag reflekterar över.
Bloggen kommer inte att handla om vad jag åt till frukost eller vad jag ska äta till middag.
Den kommer inte heller att handla om vilken den bästa denim tillverkaren är eller om det ska vara salvage eller inte.
Jag ska även försöka hålla mig kort i fortsättningen så jag inte tröttar ut de få läsare som vågar sig hit.
Förutom det så tänkter jag avsluta med lite skön musik värd att få kallas för Hiphop.
Så var så god och håll tillgodo.
Veritas...
